awafflesdiary.blogg.se

De senaste dagarn har vi varit nere i Totonicapan och Mazatenango-distriktet. Väldigt varmt och mycket mygg, nästan tropiskt klimat! Jag har träffat elever och lärare och pratat med dem om deras arbete kring seuxuell och reproduktiv hälsa. Då undervisningen kring detta är nästintill obefintlig resulterar det i att könssjukdomar sprids och flickor blir gravida i mycket ung ålder. De flesta har aldrig hört talas om preventivmedel eller vet hur en flicka blir med barn. Därför är denna undervisning mycket viktigt. Många flickor blir gravida i 14-årsåldern och många av de jag pratat med menar att de då slutar tro på sin egen framtid utan sätter sitt hopp till sitt barn istället. 

Har träffat många drivna ungdomar som ingår i ungdomsgrupper med uppgift att informera på skolor. Deras största utmaningar är det motstånd de möter från föräldrar och lärare, och ibland andra elever. Föräldrarna menar att detta inte är något de ska lära sig i skolan utan menar att "de får lära oss som vi lärde oss". Andra föräldrar menar att deras barn inte "ska behöva lida som vi gjort" och fått kämpa för att få tillvaron att gå ihop för sina barn utan menar att det är viktigt med denna sorts undervisning.

IM arbetar med partners som initierar ungdomsgrupper så att de kan föra vidare informationen ungdomarna får genom olika workshops, utbildningar.

Många av de jag träffat är väldigt medvetna och engagerade för att föra vidare denna kunskap.

De arbetar efter 8 olika teman vilka kan vara; självförtroende/självkänsla, anatomi (kroppen), sexualitet, gender , jämlikhet, och andra teman som rör realtioner till vänner eller familj och relationen till sig själv och sin egen kropp.

 

Mycket intressant arbete och drivna ungdomar, men fortfarande finns mycket kvar att göra.

Efter en mycket lärorik dag i Guate city där vi deltog på en konferens för ungdomsledare från olika byar med våra partners ASECSA och ICOS. Under konferensen som varat i tre dagar har de på ett pedagogiskt sätt fått lära sig mer om gender, sexuell hälsa och rättigheter, SRHR. Det var en inbjuden grupp som var mycket duktiga och hade en resväska på golvet. Ur den tog de under workshopen upp olika saker till musik och dans och ungdomarna fick glasögon på sig. Efter ett tag började de fråga om tjejerna hade rosa och killarna blå, och varför det var så och om det måste vara så. De pratade också om att i deras samhälle är det mycket som är inlärt men som de lär sig att aldrig ifrågasätta. Det fick de göra här. Sedan fortsatte workshopen med att de fick göra olika figurer i lera och känna på olika saker för att symbolisera att relationer handlar om ömsesidighet på olika sätt och vis. Dagen fortsatte sedan med olika värderingsövningar osv.

Jag intervjuade två imponerande ungdomar som kämpar för SRHR i sina olika byar. Stephanie som med sin ungdomsgrupp i sin by ledde arbetet som resulterade i ett TV-program i dessa frågor på lokal TV, och Nelson som bad sin lärare förklara för honom vad en kondom var, men läraren vägrade och hänvisade till religiösa och kulturella aspekter. Men genom påtryckningar lyckades Nelson med sin ungdomsgrupp få några minuters lektionstid då de berättade om sexuell hälsa och sjukdomar och vad ungdomar har rätt till. Läraren var i chock och efteråt kom han fram till Nelson och sa att Nelson visste mycket mer om detta än han och sedan dess har ungdomsgruppen regelbundet undervisning i skolorna. Dock möter de mycket motstånd, ibland från andra elever, från lärare och från föräldrar till elever.

Kunskapen är mycket låg speciellt hos ursprungsbefolkningen. De 29 % lever i extrem fattigdom och äger inte ens land. Ofta ägs land av rika landägare och Guatemala styrs av 8 rika familjer som styr import, exmport, mark, politik, ekonomi. De har t.ex höjt priset på socker och kyckling vilket bidrar till befolkningens undernäring och det har skapats ett monopol på marknaden. Många familjer tvingas arbetsmigrera för att söka arbete under t.ex skördetid av kaffe eftersom de inte har säker inkomst övriga delar av året. Barnen tas ur skolan under denna tid, tvingas arbeta och kommer sällan tillbaka till skolan. Kvinnor och ursprungsbefolning har liten eller ingen tillgång till utbildning och som jag skrivit tidigare är ungdomsgraviditeter mycket vanligt och övergrepp på minderåriga. Det som var så skrämmande var att både Nelson och Stephanie var så medvetna om alla problem i landet. Men när jag frågade Stephanie om utmaningarna och hennes tankar kring lösningar svarade hon så pass bra, att Mauricio, min kollega som arbetar på IM fick fråga om hon kunde ta om svaret så att han kunde filma det. Och on är bara 16 år. Jag sa till henne att jag tror att hon kommer att bli premiärminister en dag.

 

De få kvinnor som arbetar arbetar i en informell sektor med hemarbete hos rikare familjer. Det är en osäker sektor med en minimilön och ingen social säkerhet. Ofta arbetar också barn i samma sektor. Det diskuteras huruvida denna sektor ska formaliseras vilket gör att kvinnorna får rättigheter som arbetstagare. Detta har testats i andra länder i central och sydarmerika med stor framgång. Just nu har dessa kvinnor inga rättigheter överhuvudtaget arbetsmässigt vilket gör att de blir enormt utnyttjade.

I IMs rapporter står att samhället i Guatemala präglas av begränsade möjligheter för kvinnor, bönder, ursprungsbefolkning, och personer med funktionsnedsättning och det är just desa vi fokuserar på här genom våra partners. Våldet beror på att Guatemala är som en drogernas korridor gentemot USA samt machismon. Gängbildningar är vanligt och att de utför beskyddarverksamheter. Kidnappningar börjar bli vanligare i huvudstäderna framförallt. I El Salvador kontrollerar de stora regioner. Alfredo vår chaufför blev skjuten en gång i city. Det var en kille som tog hans mobil och sköt honom i axeln. Alfredo har nu kronisk smärta i vänster axel. 

Men det blir bättre, kvinnor och ungdomar får större kunskaper om sina rättigheter och civila samhället växer. Förra året lyckades t.ex folket avsätta presidenten och åtala honom för korruption. Detta ger ny energi åt folket och organisationer som IM som jobbar med dessa frågor. Efter inbördeskriget som varade i 36 år fram till 1996 har folket blivit rädda för att yttra sina åsikter och organisera sig. Det börjar förändras nu.

 

Förutom detta så känns det som om folket lever väldigt nära varandra här, mindre distans. Igår var vi i Guatemala city vilket tar 3h från Panajachel, vi åkte 5.30 för att inte komma i rusningstrafiken. Då kan det ta 5h. Mycket handlar om logistik här på grund av trafiken, var vi ska ses, när vi ska köra, vilken väg vi ska ta osv. Men att åka bil är fantastiskt, det är ett bra sätt att se naturen! Massa vulkaner, bergigt och grönt. Det är en utmaning att inte kunna spanska dock, det är väldigt få som pratar engelska. Man hälsar genom en kram och kindpuss och detta sker i tid och otid, men det är lite roligt. Alla i CA-teamet är väldigt trevliga och duktiga! 3 st av dem kommer till Lund för internationella veckan i slutet av maj, så kommer träffa dem snart igen. Sedan jag kom har det varit hektiskt och jag har jobbat 10-12 h om dagen. Så på kvällarn har jag suttit kvar på kontoret, Milton har varit där och kämpat med sin financial report så vi har sjungit salsa och ätit svenskt godis på kvällarna. Eller ja, Milton sjöng nog mest. Därefter har jag gått och ätit på nåt litet ställe och sen direkt i säng, helt däckad. Kombination av jetlag och intensiva dagar. Jag har inte riktigt hunnit reflektera med än ur ett tekniskt, faktamässigt perspektiv känner jag. Jag och Isadora diskuterade hur vi som arbetar med dessa människor/frågor ska förhålla oss till vår egen livsstil. Det tycker jag är en utmaning, speciellt här i dessa länder där det är mycket människor som man ser lever i utsatthet överallt. Men å andra sidan blir inte de gladare för att jag bor på ett litet sämre hotell eller köper billigare mat, men det är ändå värt att tänka på. Men vi kom fram till att vi på heltid och mer gör vad vi kan för förändring och att det måste vara gott nog. Det är väldigt spännande och insiktsrikt att få alla dessa historier från personerna som deltar i våra insatser. Karin som är regionchef här samt en annan ledare för en parnterorganisation sa också att det är minst lika viktigt för kvinnorna att vi kommer och besöker dem och intresserar oss för dem och deras arbete. Så det är väldigt uppskattat när vi kommer, och trots att de har mycket lite pengar ska de ändå bjuda på något. Jag fick en fin hemvävd sjal och fika när jag var hemma hos en kvinna. De vill visa sin uppskattning att vi kommer och det märks verkligen. De blir väldigt stolta när de får visa upp sin odling eller annat som de åstadkommit.

 

Nu spenderar jag helgen i Antigua, en mysig liten stad, känns nästan lite som Lund med kullersten överallt och låga hus längs med gatorna.

Idag har jag promenerat runt och tagit en massage och nu ska jag snart ut och spankulera lite.

Imorgon åker jag tillbaka till Panajachel och sedan på måndag ska vi ut och besöka olika partners och sova hos en av dem. Sedan mot Guate city för mig innan jag åker hem.

 

 

 

Mobilbilder blandade

Idag har vi besökt olika partners som arbetar med barn och vuxna som har olika typer av funktionsnedsättning. Barn med funktionsnedsättning blir antingen överbeskyddade av familjen och får aldrig komma ut, eller så stöts de bort från familjen eftersom familjen skäms och det pratas om familjen i byarna.

Dessa barn går en mycket svår framtid till mötes, men genom IMs partener ACOPEDIS får de med fysiska och intellektuella funktionsnedsättningar träning, utbildning och stöd. T.ex får de sjukgymnastik och organisationen har mammagrupper där de utbildar mammorna i att ta hand om sina barn och träna med dem hemma. De barn som kan lära sig läsa och skriva kan få möjlighet till arbete. I organisationen ADISA skapas arbetstillfällen för dessa personer men det är mycket svårt. I början startade de snickeri och bageri, men de märkte att det var svårt att konkurrera med proffessionella hantverkare på marknaden och när folk började köpa brödet i deras bageri började andra handlare som det därigenom gick sämre för att ifråga sätta dem och säga ”hur kan ni handla bröd av de som är sjuka?” detta gjorde att båda verksamheterna inte kunder fortsätta. Istället satsar de på olika typer av hantverk av återvunnet material, t.ex tillverkar de papperspåsar som de säljer vidare till butiker, de gör också armband som de säljer på olika typer av marknader och mässor.

Det är inte lätt för ungdomar att få arbete i dagens Guatemala, ännu svårare är det för personer med funktionsnedsättning att få sysselsättning och en skälig lön för sitt arbete. Tidigare tjänade hantverkarna i organisationer ca 500 i veckan, (motsvarande summa i SEK) men nu verksamheten gått sämre och lönerna har tvingat sänkas till 200 i veckan.

Organisationen arbetar även mycket mer påverkansarbete gentemot andra skolor och regering med att få dem att införa inkluderande klassrum, att barnen ska få gå i vanlig skola och inte i särskola. Därför arbetar de med lärare och med elever för att utbilda dem i dessa frågor. ADISAs personal hjälper till med transporter, mediciner, hjälpmedel och annan träning som barnen kan tänkas behöva.

Det är en tuff verklighet i Guatemala. Det är overkligt att inse att sexuella övergrepp, våldtäkter, att förlora barn i tidig ålder är relativt vanligt, och det är svårt att ta in alla aspekter av hur livet ser ut här. Mycket avspeglas i attityder. Kvinnans underlägsna roll gentemot mannens och hur kvinnan måste fråga om lov och ifrågasätts i allt hon gör, när det kanske är hon som bär det tyngsta lasset av alla. Jag pratade däremot med en kvinna igår, Maria. Hon var 35 och ogift vilket är mycket vanligt och tyvärr ligger nog en tragisk historia bakom det, men den frågade jag inte om. Ev kan det röra sig om t.ex våldtäkt vilket gör att hon blir utstött och ingen vill gifta sig med henne. Men hon hade tidigare varit väldigt tystlåten och suttit hemma mycket, med mycket lågt självförtroende. Hon är analfabet och talar ett minoritetsspråk vilket gör att hon inte förstår spanska överhuvudtaget. Tack vare IMs samarbetspartner COINDI har hon fått komma ut och åka på workshops i hur de kan laga mat, baka bröd, odla organiskt, ta tillvara fruktskördar och göra t.ex marmelad som de kan sälja. På så sätt har hon, som aldrig i sitt liv fått lära sig något, fått självförtroende, en egen inkomst och nu är hon president i sin bys kvinnogrupp på 40 kvinnor! Jag har träffat många likande kvinnor med sådan enorm kraft, kapacitet, vänlighet och humor och det är ofattbart att förstå hur deras liv sett ut. Mång har varit med om svåra händelser. Jag talade med en kvinna som berättade om att hennes pappa gifte bort henne som 13-åring. Jag frågade henne hur det kändes och hon svarade ”jag kände att jag dog”. Att sedan tvingas föda barn, att få svåra komplikationer efter graviditeten, att tvingas leva med en man som misshandlar och inte stöttar, att vara beroende av sin man som står för inkomsten, att inte kunna läsa, skriva, inte ha något arbete och inte kunna gå någonstans utan tillåtelse är med regel än undantag för kvinnor i dagens Guatemala.

Så det är fantastiskt att se dessa kvinnor och vad de kan åstadkomma när de organiserar sig i kvinnogrupper och lär sig om sina rättigheter.

 Idag har vi varit i Santiago vilket är en båttur på ca 30 min över sjön attilan. I panajachel bor ca 30 000 och i Santiago det dubbla.

 I övrigt bor jag jättefint på ett hotel med finaste trädgården. Jag vaknar varje morgon till ljudet av en orkester av diverse fåglar. Panajachel ligger 1 597 m över havsytan och ligger väldigt fint runt sjön Attilan. Vägarna hit är bra men väldigt kringliga och jag blir lite lätt åksjuk varje gång vi snurrar oss både nerför och uppför när vi ska besöka partners. Igår besökte vi en by som bokstavligt talat låg högt över molnen, det var den tätaste dimma jag varit med om. Alfredo är dock expert på att köra, så det är inga problem.

Jag har börjat ha ögonen öppna efter skorpioner, båda mina kollegor Isadora och Kristina har hittat skorpioner hemma hos sig, men jag har fått tydliga instruktione hur jag ska göra om jag stöter på en. Stora spindlar och ormar finns det tydligen gott om också.

Till frukost äts det ofta någon sorts bönor i olika form, annars är kyckling och kött den stora grejen här. När teamet hade intro för mig frågade de om jag var vegetarian, och när jag svarade nej gick ett hejarop genom samlingen! Det är tydligen svårt att vara det här. Igår efter jobbet drack jag min första guateöl dessutom.

Dagarna är ofta intensiva och jag träffar många beneficiaries och har många intervjuer med mig hem. På kvällarna har jag däckat innan 21, dels av trötthet efter dagen men säkert också lite jetlag.

Imorgon ska vi åka till guatemala city och delta i en ungdomskonferens om sexuella rättigheter och upplysning. känns så himla viktigt med det arbetet, då många unga får en skev bild av detta i tidig ålder. Då de flesta är ortodoxa är preventivmedel och sexualupplysning inget som kyrkan uppmuntrar till eftersom de tror att de uppmuntrar till sexuella relationer. men det däremot gör att tjejer blir gravida för tidigt och får permanenta skador på kroppen.

Så imorgon ska vi åka härifrån vid kl 05.30 och därefter åker jag vidare till Antigua för att hänga över helgen. Tydligen ett must do enligt mina kollegor.

Nu är det mindre än 12 h kvar till avresa, bäst att gå från kontoret.

Adios amigos!

 

Hola!

Många möten och intryck sedan första dagen jag kom hit. Jag har hittills redan mött kvinnor med tragiska historier men med stor vilja att förändra sina liv, samtidigt vittnar alla dessa kvinnors historier om samma sak, machismon som är otroligt utbredd och som påverkar både män, kvinnor och barn. Kvinnorna berättar om män som misshandlar dem och som aldrig stöttat dem gällande barnen, hur männen spenderar pengar på alkohol och droger och hur alla egentligen kämpar för sin egen överlevnad. I tisdags medverkade jag på Mors dag firande hos vår partner PAMI. Mors dag är en stor högtidsdag här i Guatemala och därför är alla mammor lediga från jobbet denna dag som firades med pompa och ståt, sång och dans. Många av barnen på skolan vi besökte är mycket äldre än sin årskurs, det är för att de arbetar samtidigt som de går i skolan och därför har de hamnat efter flera årskurser. Så det vi gör genom PAMI är att möjliggöra utbildning för dessa barn som missat flera årskurser. Många barn likt deras föräldrar jobbar i floden med tungt arbete att lasta sten och grus som fraktas till olika vägbyggen runt om Panajachel.

 Efter firandet intervjuade jag fyra kvinnor och frågade dem hur det kändes att bli mamma första gången, och det var väldigt ledsamt att alla fyra svarade att det inte fanns någon direkt lycka i det eftersom många blivit bortgifta, blivit gravida pga av övergrepp eller levde med en man som inte behandlade dem bra. Det tragiska i detta är att många av dem fortfarande lever med samma man och ser ingen annan framtid för sig själva, de har ingenstans att ta vägen och de har ett tungt arbete långt upp i åldrarna.  En kvinna jag pratade med rymde med sin syster eftersom hennes pappa våldtog hennes syster under deras uppväxt. Hon bröt ihop under intervjun och det märktes att hon sällan pratade om detta som påverkat henne mycket. Hon rymde till en annan stad och träffade en man väldigt tidigt efter att hon kommit till staden. 2 veckor efter att de varit tillsammans började han misshandla henne, trots det fick de en son tillsammans. Sonen dog han var bebis eftersom hon inte kunde ta hand om honom på ett bra sätt. Senare lämnade hon mannen men återförenades senare med honom och de fick ytterligare 3 barn. Det är ingen ovanlig berättelse, att kvinnorna blir som livegna.

 Det är inte svårt att förstå att kvinnor och barn har det allra tuffast. Oftast är det kvinnorna som ser till att barnen går i skolan, men trots att lagen säger att den offentliga utbildningen ska vara gratis kostar det, skoluniform, skor, pennor, böcker. Totalt kostar det ca 1000 kr per barn per termin och oftast finns det 5 barn eller fler i familjen. Det betyder att 5000 kr per termin behöver mamman ordna, men oftast tjänar hon mellan 200-300 i månaden. Gemensamt för vad alla kvinnor sa att de ville ge sina barn; utbildning. Det som de själva aldrig fick och som försatt dem i ett läge av fattigdom som de aldrig kommit ur. Alla de kvinnor jag pratat med hittills berättar att mannen inte stöttar kvinnan ekonomiskt gällande barnens utbildning. 46 % av alla barn i Guatemala under 5 år är kroniskt undernärda vilket är en horribel siffra. Det finns mycket att göra.

 Igår hade vi en intro på kontoret och mina kollegor berättade om just övergrepp på flickor i ung ålder, vilket är mycket vanligt. Förra året registrerade vi 10 st flickor i åldern 10-12 år som fött barn. Det är ett mycket stort mörkertal som aldrig kommer till vår kännedom. Många av flickorna dör i barnsäng eftersom deras kroppar inte är gjorda för att föda barn, eller så förskjuter familjen flickan eftersom de lägger skulden på henne att hon blivit gravid, trots att det kanske handlar om en ren våldtäkt.

Det IM gör är att stötta kvinnorna med olika ekonomiska initiativ så att de på lång sikt kan försörja sig. Det kan vara genom att lära dem odla och sedan sälja grönsakerna vidare, att de får boskap som kycklingar som de kan sälja eller som ger ägg, eller som en familj idag som vi besökte, som började med ett par kycklingar och som nu kunnat köpa grisar, kaniner, hönor och en genom att sälja dessa har de kunnat köpa ett kylskåp vilket gör att de nu kan köpa in kyckling billigt, förvara den och sedan sälja vidare med förtjänst. De tillverkar även egen glass och säljer! Så himla bra exempel på hur det kan utvecklas, om familjen bara är tillräckligt driven och tar det på allvar. Flickan i familjen hade verkligen business-tänk, hon sa att de vill vara måna om kunderna, ha snyggt i ”butiken” som mer var som en liten farstu och att de vill jobba mer med att få folk att komma till just dem och handla. Familjen har en pojke med fysisk funktionsnedsättning och många  i byn ser ner på familjen och ser pojken Rudolfo mer som en skam. Men familjen tar stolt med honom överallt på alla sociala tillställningar och menar att han är guds gåva till dem.

Idag besökte vi också en kvinna som fått hjälp av vår partner COINDI att odla grönsaker. Hon pratar inte spanska, utan ett mer lokalt språk och det finns 20 st liknande språk i Guatemala. Dessa människor tillhör ursprungsbefolkningen och det var så tydligt hur de var marginaliserade i sitt eget land. De förstår inte ens språket i landet de bor i.

Det finns många historier att berätta och framförallt dem om de kvinnor som har en enorm vilja och som vuxit enormt mycket genom IMs partnerorganisationers insats.

Jag återkommer med dem.

Hola!

24h efter att jag lämnat Lund landade jag i Guatemala City. Såhär ser det ut från min hotellbalkong och imorgon bär det av mot kontoret i Panajachel. På återhörande!