awafflesdiary.blogg.se

Jag har aldrig förstått grejen med choklad.

Alla verkar gilla det och det finns till och med undersökningar som berättar hur bra choklad är på alla sätt och vis. Tyvärr är choklad i mångt och mycket den enda produkten som finns att tillgå här om man är sötsugen. Inget för mig alltså. Nej, jag saknar hederliga gamla sega lakritsbalkar,zoo-apor och rally-bilar.Förutom dessa cravings saknar jag ett WASA-havreknäcke med ost och gurka (jag åt ovetandes majonnäs på mackan i Pune i två veckors tid..), oliver ochen lilla menyn från Mc Donalds.

På lördag ska vi barn äntligen få leka av oss på ett av Bhopals största köpcentrum. De har Mc Donalds där. Jag kommer trycka nästan mot glaset en halvtimme innan de öppnar. Garanterat.

En av mina största farhågor med att åka på det här uppdraget var att jag skulle bli någon sorts utstirrad kultur-kameleont som ingen förstod sig på, istället har nu L-O nu fått axla den rollen rätt bra. Det blir då aldrig som man tänkt sig. Det finns förstås både för- och nackdelar att ha sitt ursprung i samma land som byborna jag arbetar med, en av fördelarna med att gå i skuggan av L-O är att jag kan koncentrera mig att fotografera och jobba vidare på det. Dock har jag märkt av att kameran även kan bli en maktfaktor. Jag slits mellan att inte vilja närma mig barnen genom linsen samtidigt som jag ser bra fotografier som jag vill fånga var jag än vänder mig. Med kameran som verktyghar man också möjlighet att försköna, eller förvränga verkligheten, beroende på hur man ser det.

Det blir en komplex situation helt enkelt och därför tar jag inte med mig kameran varje dag. Dels för att inte dränka mig i arbete när vi kommer hem sent på kvällarna, men också för att inte göra mig ökänd och ihågkommen som kultur-kameleonten med kameran.

En av mina största farhågor med att åka på det här uppdraget var att jag skulle bli någon sorts utstirrad kultur-kameleont som ingen förstod sig på, istället har nu L-O nu fått axla den rollen rätt bra. Det blir då aldrig som man tänkt sig. Det finns förstås både för- och nackdelar att ha sitt ursprung i samma land som byborna jag arbetar med, en av fördelarna med att gå i skuggan av L-O är att jag kan koncentrera mig att fotografera och jobba vidare på det. Dock har jag märkt av att kameran även kan bli en maktfaktor. Jag slits mellan att inte vilja närma mig barnen genom linsen samtidigt som jag ser bra fotografier som jag vill fånga var jag än vänder mig. Med kameran som verktyghar man också möjlighet att försköna, eller förvränga verkligheten, beroende på hur man ser det.

Det blir en komplex situation helt enkelt och därför tar jag inte med mig kameran varje dag. Dels för att inte dränka mig i arbete när vi kommer hem sent på kvällarna, men också för att inte göra mig ökänd och ihågkommen som kultur-kameleonten med kameran.