Okej, det här inlägget må kanske vara långt ifrån PK och får med stor risk en stämpel som både pretto och högfärdigt.
Jag sitter och ska försöka summera min tid i Indien. Svara på diverse frågor och enkäter och försöker också få ur mig en klurig concluding report. Men något som jag har lärt mig är framförallt vikten av utbildning.
I fält kämpar projektpersonalen för att övertyga föräldrarna om att skicka sina barn till skolan, kämpar med ungdomars motivation för att försöka få dem att gå en 18 veckor lång kurs för att de ska lära sig hantera en dator, skaffa körkort eller lära sig sy. De kämpar för att flickor inte ska bli bortgifta vid 14-års ålder utan försöker få föräldrarna att inse att med en utbildning kan flickor också bidra till familjens försörjning.
Och därför kan jag inte rå för att jag, att jag när jag ska summera mina erfarenheter och upplevelser inte kan hjälpa att jag tycker att det är otroligt provocerande med folk som inte tycker att utbildning är något för dem och bara bortkastad tid. Med en högre utbildning tror jag att vi hade fått en betydligt vuxnare och mer intellektuell samhällsdebatt (och alla andra debatter också för den delen) som hade involverat och framförallt engagerat fler vilket i sin tur hade lett till en utveckling som fler hade känt sig inkluderade och delaktiga i. (Och jag tror definitivt också att vi hade haft betydligt färre SD-väljare eftersom undersökningar visar att endast nio procent av sverigedemokraternas väljare har examen från en universitetsutbildning, men det är en annan historia).
Ibland kanske det är långsökt att dra paralleller till Indiens landsbygd, men ett exempel är när en stark, självständig kvinna som vi kan kalla S – talade på internationella kvinnodagen för de runt 300 kvinnor som samlats. S har själv vuxit upp i byn och brinner för att utveckla kvinnans ställning vilken i dag är mycket låg, och därför talade hon bland annat om vikten av självständighet och kvinnors engagemang för att skapa förändring.
Efter talet på kvinnodagen var det många kvinnor som vände sig emot S och menade på att kvinnor inte bör tala öppet på det sättet, att det är skamligt och generande. Och jag kan inte hjälpa att tänka att om kvinnorna hade haft en högre utbildning hade de kunnat se, förstå, tänka långsiktigt och framförallt ta tillfället i akt att skapa enighet och bilda opinion. Istället motverkar de sin egen ställning och bidrar till att kvinnans utveckling stagnerar.
Sverige är i jämförelse ett fantastiskt land. Vi har utbildning som är gratis, fri från korruption och som står sig väl internationellt. Därför har jag otroligt svårt att förstå varför många väljer bort en akademisk examen. För om fler hade haft en universitetsutbildning hade fler kunnat ta till sig det här och förmodligen också förstått vad förkortningen PK står för.
